Kill your darling

Jag har dödat
Men bara ett projekt, fast det känns jävligt tungt ändå. I fredags tog vi beslutet att lägga det senaste projektet på is, men man behöver ju inte vara raketkirurg för att räkna ut att det inte kommer bli något mer av det hela. Mest bara för att det är så svårt att bygga upp motivationen igen.

Det är lätt att glömma bort hur otroligt svårt det kan vara att lägga ner projekt som man investerat tid, energi och framför allt förhoppningar i. Det är lätt att man jobbar vidare med ett lik. Med risk för att låta morbid, det är mycket bättre att begrava det så fort som möjligt och återvinna skelettet vid senare tillfälle.

I vårt fall har vi lagt ned två ja kanske tre månader på vårt senaste projekt, fram till den punkt vi hade en klar och fungerade tjänst vi kunde visa upp. Men då var det uppenbart att vi sminkat ett lik. För ingen av oss brann för projektet längre, jag hade mest glöd men ingen låga. Det räcker inte.

Snabbare process
Det finns en osynlig gräns som man måste ta hänsyn till. Gränsen som gör att man tappar orken och lusten att gå den där extra metern varje dag. Det jag lärt mig av att misslyckas med den här sajten är att jobba mycket snabbare, ofantligt mycket snabbare och enklare. Och kriga hårt för att få till saftiga delmål som det är roligt att jobba mot.

Att försöka jaga horisonten är bara meningslöst, man kommer aldrig fram. Nej det blir till att döda bra idéer framöver också, nu även av den enkla anledningen att de är långsamma.

The only way to keep sane is to became a serial darling killer